Sparad i arbetsplatsen, jobbet, mobbning

X blev utfryst när hen ville byta arbetsplats

Soctanten vid tangenterna…

God jul och gott nytt år! Efter julfirande och ledighet är det dags för ett nytt blogginlägg som fortsätter på samma tema som två tidigare inlägg, det vill säga mobbning. Efter att ha publicerat en intervju med en expert om hur mobbning kan uppstå och hur den ska hanteras tycker vi att det är dags att ta upp ett konkret exempel på hur mobbning på arbetsplatsen kan se ut…. Här kommer därför berättelsen om X, en vän till mig som för ett tag sedan råkade ut för just mobbning…
Vi tar det från början… Vännen, vi kan kalla hen X,  hade ett jobb som hen var tvungen att pendla till, något som tog minst två timmar. Förutsatt att det inte var något krångel med snöiga vägar eller så för då blev restiden ännu längre. Efter ett halvår blev min vän erbjuden att gå från vikariat till en fast anställning och X tackade ja.

Men – några veckor därefter blev hen erbjuden ett jobb med betydligt kortare resväg till jobbet.

Istället för att behöva gå upp klockan fem på morgonen och täcka upp med flextimmar på grund av förseningar i trafiken skulle X inte ha mer än en halvtimme till jobbet.
För min vän var valet därför enkelt och hen beslöt sig för att byta arbetsplats.

Det uppskattades dock inte av kollegorna.Istället för att lyckönska till nya jobbet – som skulle kunna sägas vara den förväntade och “normala” reaktionen valde medarbetare och ledning att frysa ut min vän.

Tidigare trevliga medarbetare hälsade nu knappt på X och i fikarummet vill ingen sitta bredvid hen.
X som tidigare hade trivts bra på arbetsplatsen och  varit en självklar del av gemenskapen fick nu inte längre vara med.

När övriga kollegor åkte på branschträff för att lyssna på föredrag och äta middag fick X , som straff för att hen skulle sluta ensam stanna kvar på jobbet.

X hade varit öppen med att hen letade jobb på närmare håll. Trots det visade övriga anställda ingen förståelse för den nya anställningen. Inte ens ledningen stod på X sida. Istället förklarade närmaste chef att X och en kollega som slutade i samma veva “ inte skulle släppas” från sin nuvarande arbetsplats.
Det ledde i sin tur till att X och hens kollega kontaktade facket och frågade om det verkligen fick gå till såhär. De fick till svar att en månads uppsägningstid var det som gällde, och därefter kunde varken chef eller någon annan hålla dem kvar.

Min vän menar att det hela framförallt kändes sorgligt, att det slutade som det gjorde när hen tidigare hade trivts på arbetsplatsen. X fick faktiskt en blomma sista dagen på jobbet. Men presenten kändes inte ärlig efter behandlingen X  hade utsatts för under den senaste månaden.

… Så kan det alltså gå. När mobbning blir verklighet och på grund av något som man trodde skulle vara en rättighet för arbetstagaren – att säga upp sig när man vill gå vidare till nytt jobb…

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s